Falla isär eller falla ihop
meeeeh va faaaaan.
Hej ni vänner som ringt mig på sistone men varken fått tag i mig eller blivit uppringda av mig. Är så jävla dålig på luren just nu, och jag bytte sim kort och mobil och har alla nummer kvar i gamla luren och gamla kortet samt att jag pallar inte o föra över dessa nummer eller svara på främmande nummer. Förlåt, jag älskar er ändå men jag har fått en släng av telefon-skräck......
Skulle absolut inte se det negativa med livet i allt detta negativa jag upplever nu. Utan ska leva livet som om det tar slut imorrn, dock på ett realistiskt sätt. Man måste ju jobba, betala räkningar och vara fattig. Livet kan ju inte bara vara regnbågar och happy days. Men jag satsar på att jag ska känna så iaf 1 gång om dagen och inte gräva ner mig i misär som inte ens finns där.
...men allt var toppen idag, eller helt ok. Men på jobbet efter rasten så fick jag så jävla ont i magen. Jag ville lägga mig ner och dö, kräkas, svimma. Svetten bröt ut i ansiktet när jag skulle plocka mat åt en kund. "och så vill vi ha en kycklingklubba oxå"- helvete, och ingen annan i sikte. Tog mina sista krafter och rev åt mig klubban och knappade in plu med darrig hand. sen sprang jag till köket och föll ihop brevid fetthinken (eeuuhh). Sen låg jag uppe i lunchrummet och kved. Kunde inte köra hem, kunde inte gå ner och jobba, stört ont, vankandes och panikandes. Jag ska vara ärlig, jag är sjukt tålig mot smärta och har aldrig varit med om något allvarligt men jag ville åka till sjukhuset ett tag, bara för att få slut på smärtan. Vet faktiskt inte var det va, men jag vräkte i mig min matlåda och sen drack jag den där chockladen från maskinen som jag tkr så mkt om, men jag har fått ont lite förr av den så det kanske var den som pajjade mig. Sen gick det över lite så jag gick ner o jobbade men jag kunde inte riktigt göra nått ansträngande och jag var långsam som en robot. Har så otroligt svårt o lämna folk i sticket, särskilt som jag skulle stänga och vem fan vill jobba över lixom. Fast sen är jag bra på o förminska mig själv och mina egna känslor. Alla andra går hem och sjukanmäler sig till höger o vänster men jag skulle aldrig göra så om det inte var allvar.
men magen kan man inte kompromissa med....
så nu sitter jag här i soffan där jag suttit sen jag kom hem, känns som jag ska gå av på mitten.
och så regnar det........men imorrn är en ny dag
Later
Hej ni vänner som ringt mig på sistone men varken fått tag i mig eller blivit uppringda av mig. Är så jävla dålig på luren just nu, och jag bytte sim kort och mobil och har alla nummer kvar i gamla luren och gamla kortet samt att jag pallar inte o föra över dessa nummer eller svara på främmande nummer. Förlåt, jag älskar er ändå men jag har fått en släng av telefon-skräck......
Skulle absolut inte se det negativa med livet i allt detta negativa jag upplever nu. Utan ska leva livet som om det tar slut imorrn, dock på ett realistiskt sätt. Man måste ju jobba, betala räkningar och vara fattig. Livet kan ju inte bara vara regnbågar och happy days. Men jag satsar på att jag ska känna så iaf 1 gång om dagen och inte gräva ner mig i misär som inte ens finns där.
...men allt var toppen idag, eller helt ok. Men på jobbet efter rasten så fick jag så jävla ont i magen. Jag ville lägga mig ner och dö, kräkas, svimma. Svetten bröt ut i ansiktet när jag skulle plocka mat åt en kund. "och så vill vi ha en kycklingklubba oxå"- helvete, och ingen annan i sikte. Tog mina sista krafter och rev åt mig klubban och knappade in plu med darrig hand. sen sprang jag till köket och föll ihop brevid fetthinken (eeuuhh). Sen låg jag uppe i lunchrummet och kved. Kunde inte köra hem, kunde inte gå ner och jobba, stört ont, vankandes och panikandes. Jag ska vara ärlig, jag är sjukt tålig mot smärta och har aldrig varit med om något allvarligt men jag ville åka till sjukhuset ett tag, bara för att få slut på smärtan. Vet faktiskt inte var det va, men jag vräkte i mig min matlåda och sen drack jag den där chockladen från maskinen som jag tkr så mkt om, men jag har fått ont lite förr av den så det kanske var den som pajjade mig. Sen gick det över lite så jag gick ner o jobbade men jag kunde inte riktigt göra nått ansträngande och jag var långsam som en robot. Har så otroligt svårt o lämna folk i sticket, särskilt som jag skulle stänga och vem fan vill jobba över lixom. Fast sen är jag bra på o förminska mig själv och mina egna känslor. Alla andra går hem och sjukanmäler sig till höger o vänster men jag skulle aldrig göra så om det inte var allvar.
men magen kan man inte kompromissa med....
så nu sitter jag här i soffan där jag suttit sen jag kom hem, känns som jag ska gå av på mitten.
och så regnar det........men imorrn är en ny dag
Later
Kommentarer
Trackback
