new Life....

eller ja, matvanor åtminstone.

Bara för jag har ett litet kök och för att jag har haft lite skräck för att fövara frysvarorna ute i gemensamma köket så finns det ingen ursäkt till att inte äta nyttigt.

Nu idag var jag och köpte nyttigheter efter att ha kolla på Oprah igår. I september vill jag börja träna, cykla och rida. Men matvanorna börjar jag med nu.

Inget jag köpte i affären idag brukar jag köpa, jag bröt mitt mönster totalt. Blev lite dyrt men jag fick väldigt mkt mat för pengarna. Nu är det bara o köra. Ska ta avstånd från ost, mjölk, rött kött och socker.

Hoppas jag kan hålla diciplinen. Framförallt har jag lagt ner läsken, så jävla onödigt.

Fastnade dock med kundkorgen i min navelpiercing (dont even ask) så jag höll på o slita ut den och det blödde och jag betalade min mat alldeles röd i ansiktet och med tårar i ögonen. Varför skulle jag lyfta upp korgjäveln?? Som tur var klarade den sig. Men son of a bitch the pain...

nu ska jag åka o jobba

later

Here she is!

Nu är hon nästan bokad...väntar bara på lite info om försäkringsfrågor och hälsoinfo men annars om allt går vägen så kommer denna förhoppningsvis underbara greyhound i våran ägo. Jag har länge velat ha en till hund och självklart en grey, nu ska jag och emelie skaffa den tillsammans (fast den mest blir hennes). Ska bli helt underbart att lära känna denna hund och ge den ett bra liv. Jag kommer självklart berätta mer när jag vet mer.

Hon är en 6+ greyhound tik, föredetta kapplöppningshund, kastrerad.

Hon ser lite nött i ändarna ut men med rätt kost och motion och kärlek så kan vilken hund somhelst blomma ut. Viktigaste är att hon är snäll och trevlig mot både hundar och folk. Och let´s face it, kan en grey någonsin vara ful??!! ha ha, <3

later people

Helt jävla dum i huvudet på riktigt

jag vill inte vara bitter eller så men jag har gjort en sån jävla tabbe....

Jag minns inte men det kan va så att jag glömde att gå vidare till nästa steg med högskoleanmälan till SLU. Jag insåg detta nyss och svettas 1000 ggr mer nu av ångest i denna lilla fucking-mini lägenheten i detta tråkiga jävla mainstream land och faktumet är att jag inte ens bytt sida om stan, jobbar på tråk-ica, tråk, tråk, tråk.

Det var kanske inte meningen att jag skulle komma in, hade nog inte gjort det ens om jag inte misslyckats med anmälan men nu...now we will never know. Jag vill bara skrika ut de fulaste orden i världen, jag vill gråta, men mest svära som satan..... Det är ett år tills nästa antagning, ett jävla år. Nu är det dags för mig att på allvar försöka göra nått med mitt liv. Jag kan inte bo kvar här i sthlm och ruttna hela mitt liv, jag måste ha seriösa planer, för let´s face it, jag kan inte ha tillit till denna utbildning, och det är tydligen inte mening att det ska bli av. Ödet lixom. Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

nää nu är jag för deppig...

later

helgen

Var toppen! för att vara nedstämda jag.

Grillningen i lördags var exellent, ska göras om, alla e välkomna.

Igår slappade jag , em och Dina på kärleksudden i norrviken, sweeeeet.

Sen åkte vi till hela 5 st stormarknader runtom s.tuna i jakt på grillkyckling. Slut överallt, wtf!!! Vi ville äta det till fotbollen men till slut fick vi köpa nuggets på mcd i brist på annat.

Fotbollen var magisk, såååå bra och såååå glad att spanien vann. Holland var alldeles för jävla rougha, inte ok. DOm förtjänade inte att vinna och det är jag glad att dom inte gjorde. För jag hejjade på spanien hela vägen för dom e så söta o bra.

Idag hade jag tråkigt i hettan och det mulna vädret. Vi skulle åka till lagunen men jag kände inte för det alls, det är ju en bra bit för att vara otaggad. så halv 3 så kom jag på att jag och em borde gå på bio. Sagt o gjort. turbon i och sen var vi i kista och köpte biljetter till eclipse ca 1 tim senare, skönt med dagbio. Det var lugnt o svalt inne i salongen även om jag höll på o spöa upp en liten kille som satt o messade och störde med sitt mobilljus. Dina fick vara hos mormor och morfar medans vi va på bion, hon älskar ju o vara där och dom tar så väl hand om henne ist för att hon ska ha trist hemma.

Filmen var helt ok, det e ju twilight serien så det kan ju inte direkt bli dåligt men jag kan tycka att det är lite väl enkelt och förutsägbart. Men hey, mysig var den. Jag har ju läst alla utom sista boken i serien men jag ska nog vänta med sista för jag stör mig på att sitta och känna sig förrvirrad över vad som e med och inte med och om det berättades som det gjorde i boken ect.

Kan ni fatta vädret nu? Det e galet.

later hörni.

High mountains and deep valleys

Åh fatta att jag sov svinlänge och det va såååå skönt. o nu ligger jag på sofflocket och kollar på Deadliest catch och animal planet medans jag nätar. Dina har redan varit ute så hon ligger utslagen på golvet i fläktdraget. Om ni inte har en bordsfläkt hemma är det dags att ni skaffar det. It´s totally the shit så här på sommaren. Nu har jag inte lidit enorm av värmen men när man bor i en enrummare så behövs det lite cirkulation särskilt när man har hund.

e lite nere just nu. Känns inte bra alls. Det är just nu som jag ska vara som mest taggad och glad och äventyrslysten och jag vill knappt lämna lägenheten känns det som. E jättetrött på att jobba. Ja det låter väl drygt men jag är så van vid att ha ett soft schema och nu när det blir jobb nästan hela veckorna så känns det som att jag inte har nått liv utöver det, hela min existens är på jobbet. Jag vill jobba för o leva och inte tvärtom. Jag ska inte säga nått sådär men jag har kikat på butiker närmre hemmet, dels för Dina och dels för mig själv för jag behöver ett miljöombyte även om det inte är drastiskt. Jag är absolut tacksam för att jag fått lära mig så mkt och att jag faktiskt har ett jobb som ger så bra pengar men ni vet hur det är, man vill inte växa fast som gammal mossa på väggen. Fyllde i en sån där nätansökan igår till Ica maxi häggvik. Det är rätt smart sätt faktiskt, det är mindre tidskrävande för butiken för man slipper kalla folk på intervjue för att sedan upptäcka att de är totala knasbollar. Men ack det var prestationsångest med alla dessa frågor. Tex nämn 3 kända personer som du beundrar: eh SHIT!! Jag satt säkert i en tim med ansökan men den var otroligt komplett så det kändes ju skönt.

btw, mamma ringde precis, har typ inte hörts på en vecka och självklart blev jag helt manodepressiv och 14 år gammal och skrek o grät och tyckte allt hon sa va dumt. Hatar att må dåligt som en tonåring helt utan reson. Va fan.......

ikväll ska vi grilla uppe hos Irma, ska bli supermysigt. Ska bli full o röka för det va ett tag sen (full alltså).

Har på allvar börjat kolla efter en greyhound, kan inte vänta, jag längtar så himla mkt. Jag ska försöka hålla mig tills jag varit o rest lite till, och gärna då när jag varit och bott utomlands för att släpa med 2 hundar (och särskilt en skör adopterad gammal kappis) är inte idealiskt. Jag ser inget problem i att skaffa fler hundar eller hund överhuvudtaget. Visst om man måste pussla hela livet för att man har nått trist kontorsjobb men jag vill ju jobba med djur i någon form, om det blir klinik eller gård eller djuraffär spelar ingen roll. Jag älskar den världen. Ni vet den där speciella känslan man söker hela tiden, ett state of mind som man känner då och då så att det pirrar i hela kroppen och man känner sig glad och helt nöjd som man mår och var man är. Så känner jag när jag får vara med djuren.  Igår pratade jag med någon som sa att när man går framåt så går det lätt, sen skaffar man sig saker och relationer och ryggsäcken man bär blir tyngre och tyngre och till slut är det svårt att gå framåt, typ som bil, hund, bostad, barn ect.......iofs e denna person typ 20 år, har aldrig bott hemifrån och har inte ens ett mobilabbonemang som håller fast henne men jag tänkte typ att visst, saker (möbler och diverse prylar) är ju onödigt att samla på sig i överflöd men fatktum är att när du blir äldre så är det oundvikligt. Jag skulle inte uppskatta mig själv om jag satt här vid 26 och inte hade någonting, det räcker med att jag är singel och inte äger en bostad eller har mitt drömjobb. Då ser inte jag mina saker som tynger ner mig för en börda. Jag är faktiskt väldgit stolt över min bil och min hund, dom håller mina fötter på jorden och för mig framåt. Med dem känner jag att jag klarar allt för de är egentligen det enda jag behöver. Hunden är ju självklar, hon är det största stödet i mitt liv, mitt största egagemang och intresse och hon gör mig ansvarfull och vuxen när man bara vill balla ur.  Bilen är väldigt viktig för det är det första riktigt vuxna jag gjort. Dels att ta körkort som  ger mig frihet men sen att jag tog lån och köpte en egen bil, det är jag jättestolt över. Man kan inte undgå att samla på sig saker i ryggsäcken, för vem fan vill stå där om 60 år med en tom ryggsäck?! Då har känns det inte som man levt alls ju!!

whatever

later

holy crap!

orkar inte skriva nån lång harang om vad jag pysslat med de senaste dagarna, It is what it is kort o gott.

Men......jag MÅSTE berätta om min skräck-med-bilen-för hundrade gången historia. Aaaahhh jag blir trött o arg på den och mig själv, mest på lilla blå, jag misshandlade den till och med lite efteråt, men den förstod sjävlklart inte vad den gjort för fel, ni vet, inget kortidsminne.

anyway. Hade varit på Ikea maraton med Emelie, martin och Irma. Bilen var FULLPACKAD, Den var så tung och köra pga av folk o tunga ikea plankor men absolut, allt gick in även om det såg ut som irma och martin badade i saker i baksätet. Så jag skulle släppa av irmis först och ställer mig i cp backen vid några garage vid henne. Man står lixom inte med nosen uppåt utan åt andra ledden. Drog faktiskt i handbromsen medans jag gick ut och hjälpte irma, meeeen........det verkade ju fan inte funka för i ögonvrån ser jag hur bil¤"#&%¤( börjar rulla!!! Med Emelie, Martin och HELA IKEA i sig. Emelie panikade lite, jag panikade mkt och skrek att hon skulle dra i handbromsen medans jag klängde mig fast i min dörr och försökte manövrera bilen med mina små spagettiarmar. Min enda önskan var att den inte skulle rulla in i bilarna som stod parkerad längs gatan på andra sidan den 3 meter breda vägen. Som tur var så stannade den när den hamnade med nosen i uppförsbacke igen, men det var satans nära. Och vad märker jag? Jo att den jävla handbromsen redan var uppe men tydligen inte funkade, argh!!! Lite för tung kanske, must check it out....

pinsamt och så typiskt mig. Var helt skakig efter det där. Sen ringde jag Irma o vi garvade lite åt det, för hon stod helt chockad kvar på uppfarten efter att jag sprungit runt som en höna och skrikit och hängandes vid sidan av bilen, fatta hur kul det måste sett ut?!

nog nu.

jobba i veckan....

later

it´s between my rent and me

Efter ett par dagars exil i edsberg så är jag nu back on track och även uppe på vagnen. Jag började ju röka som en tok från och med första semesterdagen men som vanligt eskalerade det i ett sånt oönskat beteende till slut. När jag ändå låg inne och såsade så passade jag på att kick the habit återigen. Det är lite jobbigt fortfarande men tiden läker sår och snart kmr jag inte tänka på det alls.... typ.

Så läskigt hur man kan falla så hårt. Jag förstår knarkare och alkoholister, det är en evig kamp och ibland, fast man inte vill så förlorar man den. Man kan gå så länge och känna att man aldrig vill ta ett  bloss igen och sen sitter man där och röker ett pkt om dagen, helt manisk utan att ens hunnit fatta vad som hände. Jag känner när mitt nikotinmonster vaknar, hjärtat börjar bulta i halsen och jag känner ett sug i magen och svettas lite av exaltering, hjärnan har redan kommit fram till en bra motivering för att ta den där ciggen eller köpa det där paketet, samvetet har blivit tystat. Känns som pupillerna vidgas bara av tanken på några bloss. Det är då jag måste kämpa hårdast....fast ibland vill jag inte.

Jag är stolt över min karaktär, jag kanske faller dit då och då men jag kickar alltid ciggen utan skyddsnät. Inget snus,plåster, hypnos. Bara good old willpower. Så jävla stolt. Sen att jag faller dit då och då det skiter jag i . Man kan ju ge upp helt och inte försöka alls, och det hade ju varit värre.

Ska börja träna på gym och förhoppningsvis börja rida till hösten. Här ska man bli atletisk minsann.

idag när jag kom hem så var jag inte ens trött. Åkte direkt ner till sportfältet och gick en långis i skogen med hundarna. Underbart.

later

RSS 2.0