Miriam

Jag har haft en livskris i ett tag nu....igen.....jag har ju väldigt ofta livskriser, har mkt med åldern att göra och att jag känner mig begränsad att leva ut mina olika drömmar och planer. Såsom att t.ex hitta en sjyst utbildning att gå på, jag vill jag vill jag vill, men jag har absolut inte oddsen med mig, jag var nämligen inte den starkaste lysande stjärnan i plugget back in the days, jag spenderade tiden från 14 års ålder med att kröka och hänga i gäng med random people, experimentera med droger en aning och bara göra det allra nödvändigaste för att hålla mig kvar i skolan, för jag ville inte vara nån drop-out även om jag aldrig kännt att skola är nått för mig. Jag började jobba när jag var 15 som städare på sommaren och sen Mcdonalds från 16-17 års åldern och sen har det bara rullat på, särskilt som jag kom in på hundprylen, där jag verkligen träffade rätt så har jag inte varit sugen på högskola o universitet. Men nu vill jag inget annat än att skaffa mig en sjyst utbildning i nått som jag tycker är intressant, helst då djurvård. Men fan att det ska vara så svårt o få plugga det man vill, det är poäng, snitt, ansökningar, kompletteringar. Jag vill inte vara 40 när jag pluggar, jag vill ju fortfarande vara såpass ung så jag får ut nått av allt roligt runtomkring universitetslivet, jag vägrar plugga o ha barn, då kan man inte vara närvarande på något av planet, så detta måste ske snart. (asså inte för att jag ska skaffa barn snart men man blir ju inte yngre direkt).

Om det inte blir skola i höst, då sticker jag utomlands, I can´t take this life anymore. Särskilt inte när jag bor hemma, jag är bara en skugga av mig själv. Och Jobbet ska vi inte prata om, jag kan inte vara kvar där och jobba heltid och inte ha något annat för mig när tiden tickar på. Waste of time. Jag tycker jobbet är absolut helt ok men (och jag vet att man inte ska prata negativt om saker på bloggar) men jag känner att jag har tappat en del av mig själv efter de 2 åren jag varit där nu. Jag har blivit lite mer stel, reserverad, ständigt utanför och tittar in. Jag vet att man inte ska jämnföra med Mcdonalds t.ex, där vi var 60 pers men ack den värmen och gemenskapen, den har jag aldrig känt på stopen faktiskt, alla är så rädda för att umgås. Visst vi är några som hänger och jag har hittat underbara pärlor där, men jag vet inte, det är bara en känsla. Dom är inte som folk  jag är van vid, and It´s cramping my style. (det låter så stroppigt men det är inte menat så, alla är olika beroende på hur var och när du har växt upp och kommer ifrån).

Näää nu blir det till att fixa iordning sig och gå en härlig promenad med Dina som jag hämtade från Emelie igårkväll, och denna härliga hund, så vacker och nyklippt, jag kan inte se mig mätt på henne och det känns som hon är väldigt pigg även om jag märker att hon har ont i musklerna, måste komma igång med massagen igen. På fredag ska vi åka o ta prover om rabies vacc har tagit så hon och jag kan flytta utomlands tillsammans och sen ska hon få en vanlig vacc oxå, min lilla tjej, klippa i livet.

later peeps