it´s between my rent and me
Efter ett par dagars exil i edsberg så är jag nu back on track och även uppe på vagnen. Jag började ju röka som en tok från och med första semesterdagen men som vanligt eskalerade det i ett sånt oönskat beteende till slut. När jag ändå låg inne och såsade så passade jag på att kick the habit återigen. Det är lite jobbigt fortfarande men tiden läker sår och snart kmr jag inte tänka på det alls.... typ.
Så läskigt hur man kan falla så hårt. Jag förstår knarkare och alkoholister, det är en evig kamp och ibland, fast man inte vill så förlorar man den. Man kan gå så länge och känna att man aldrig vill ta ett bloss igen och sen sitter man där och röker ett pkt om dagen, helt manisk utan att ens hunnit fatta vad som hände. Jag känner när mitt nikotinmonster vaknar, hjärtat börjar bulta i halsen och jag känner ett sug i magen och svettas lite av exaltering, hjärnan har redan kommit fram till en bra motivering för att ta den där ciggen eller köpa det där paketet, samvetet har blivit tystat. Känns som pupillerna vidgas bara av tanken på några bloss. Det är då jag måste kämpa hårdast....fast ibland vill jag inte.
Jag är stolt över min karaktär, jag kanske faller dit då och då men jag kickar alltid ciggen utan skyddsnät. Inget snus,plåster, hypnos. Bara good old willpower. Så jävla stolt. Sen att jag faller dit då och då det skiter jag i . Man kan ju ge upp helt och inte försöka alls, och det hade ju varit värre.
Ska börja träna på gym och förhoppningsvis börja rida till hösten. Här ska man bli atletisk minsann.
idag när jag kom hem så var jag inte ens trött. Åkte direkt ner till sportfältet och gick en långis i skogen med hundarna. Underbart.
later
Så läskigt hur man kan falla så hårt. Jag förstår knarkare och alkoholister, det är en evig kamp och ibland, fast man inte vill så förlorar man den. Man kan gå så länge och känna att man aldrig vill ta ett bloss igen och sen sitter man där och röker ett pkt om dagen, helt manisk utan att ens hunnit fatta vad som hände. Jag känner när mitt nikotinmonster vaknar, hjärtat börjar bulta i halsen och jag känner ett sug i magen och svettas lite av exaltering, hjärnan har redan kommit fram till en bra motivering för att ta den där ciggen eller köpa det där paketet, samvetet har blivit tystat. Känns som pupillerna vidgas bara av tanken på några bloss. Det är då jag måste kämpa hårdast....fast ibland vill jag inte.
Jag är stolt över min karaktär, jag kanske faller dit då och då men jag kickar alltid ciggen utan skyddsnät. Inget snus,plåster, hypnos. Bara good old willpower. Så jävla stolt. Sen att jag faller dit då och då det skiter jag i . Man kan ju ge upp helt och inte försöka alls, och det hade ju varit värre.
Ska börja träna på gym och förhoppningsvis börja rida till hösten. Här ska man bli atletisk minsann.
idag när jag kom hem så var jag inte ens trött. Åkte direkt ner till sportfältet och gick en långis i skogen med hundarna. Underbart.
later
Kommentarer
Postat av: Marre
Vad duktig du är! Jag undrar om det hör till vå generation, men jag är likadan! Slutar också utan hjälpmedel.... men ja.. så trillar man dit igen ;) Jag tycker det är svårast på sommaren att hålla sig rökfri. Det är ju då det är så himla trivsamt!
Vad roligt att du också ska börja rida! Vilken ridskola hade du tänkt dig?
Kram
Postat av: mirre
ja särskilt svårt på sommaren och när man dricker men lite är bättre än mkt ha ha.
Jag funtar på En ridskola uppe i viby (sollentuna) men jag ska reka stället innan jag bestämmer mig. Shit jag älskar hästar och har velat börja rida länge nu så hoppas jag har råd i höst.
kram
Trackback
