Miriam

Med tanke på hur bra dagen igår började (söndag alltså), och sen förvandlades den till shit...och sen sov jag nått för jävla illa, för att sen vakna upp till världens sweetaste dag där allt rullat på som smort, ingen stress alls. När min hårt arbetande sambo kom hem så stod  jag vid spisen i ballongkjol och lagade kyckling till middag, diskat och städat hade jag oxå gjort. Jag vill inte erkänna det, men jag är rätt pysslig och vuxen ibland ha ha. sen satt vi o skrattade åt grannfejden och sen blev det en timmes prom runtomkring solna, härligt mysigt kvällsmörker och inte en kotte ute, NICE! O Dina pinnade på jättesnabbt =)

Igår dårå, jag tänker inte gå in på detaljer men det var struligt med CHillis hämtning  och sen blev jag allmänt känslosam av lite andra anledningar. Men jag hängde med e och m och köpte ett par vinterkängor och sen gick jag med sambo vid bögs gård (ja det heter så, det är inte att det är nån som är bög som bor där, eller det vet jag iofs inte men det heter bara så, ok!) i 1,5 tim, så allt var ju inte skit med den dagen iaf.

Ibland vet jag inte om jag orkar 6 månader med CHilli!? Hon är ju underbar och så, jag tycker verkligen om henne men det är lixom 6 MÅNADER JU!! Jag har henne söndagkväll-fredagkväll. Jag som den muppen jag är brukar vara snäll och möta matten på halv vägen men det börjar bli skitjobigt. Ska jag åka varje fredag efter kvällsjobbat och lämna? Och stressa och hämta på söndag eller vara bunden till en viss tid? Jag känner att jag går av på mitten av alla dessa tidsramar. Nu förstår jag nästan hur folk med barn och delad vårdnad har det. Jag skulle kunna ha chilli heltid istället, hellre det. Det enda negativa är att hon inte orkar gå långt, så det är inga heldagar i skogen, men det kan jag leva med.

Nää nu spårar jag med allt detta OCD: Hund och kontroll prat.

later