Maybe everything that dies somedays comes back....

Helt flummig dag. Kommer bli en flummig natt och ett jävligt flummigt matte-prov imorrn.

Tror på ett plan att jag gav upp innan jag ens börjat. Som varje cell i min kropp skrek att  den inte gör detta en gång till. Tror att om jag inte känt så så hade det nog gått vägen, men nu är jag på kanten och orkar inte tramsa mer och ha ont i magen för att jag inte pluggat matte varje dag eller försöka förstå något som får min hjärna att bli överhettad. Jag är inte pantad för jag inte orkar fullfölja matte c (försöker jag iaf intala mig själv). Det sura är som sagt att jag tror att om jag hade gett allt så hade jag klarat det, allt handlar om inställning.



later

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0