Miriam

Jag vet att jag sagt det förr, att jag varit off o nere under att jobb-pass. Men idag slog alla rekord. Jag är ju alltid hystriskt glad fast jag ligger på bottnen o krälar, sånt visar man ju inte offentligt. Men vid middagen var jag så sur o irriterad att jag inte kunde äta upp min gratis-bulle jag hittat i lunchrummet. Nääää fy fan, jag har verkligen hamnat i den djupa delen av bassängen för stunden. Hoppas jag är lite gladare imorrn, fast det tror jag inte för imorrn ska jag lämna ifrån mig chilli för gott!! Min rottis-klump. Har man spenderat i princip varje stund i 6 veckor tillsammans så växer man ihop. Suck!!

Nu har det dock börjat trilla in lite förfrågningar på annonserna jag satte ut. Bra för jag e despo för tillfället, tror det är pengar (ja asså bristen av det) som gör mig till en riktig bitterf-itta för tillfället.

Jag fick lite panik idag när jag tänkte på mig och Dina. Hon blir bara äldre och äldre (jag med för den delen, men jag har lite längre livslängd för hoppningsvis, oj nu fick JAG dödsångest oxå). Vi lever vind för våg o hankar oss fram med o sälja tjänster (ja asså, hundpassning, så despo e jag inte). Flyttar runt på olika ställen,  som två små luffare. Hon måste leva detta liv, jag med tyvärr. Jag tänkte på den gården jag ska skaffa sen. Med stora ytor att springa runt på. Det jobbiga är att det lär inte hända snart och jag tänker på att den dagen det händer så kanske inte min padda är kvar för att uppleva och njuta av detta. Det gör ont, jag önskar hon alltid var min wingman (dog), att vi kan stadga oss tillsammans. Jag kommer stå där en dag o tänka på allt som Dina missar, och jag kommer sakna henne tills alla tårar har runnit ur mig.

Jag har sagt det förr, jag säger det igen. Du kan aldrig förstå om du inte upplevt en sådan relation med en hund. Att det kan vara så starkt, det är verkligen kärlek, inte jämnfört med en man eller ett barn eller en vän, för kärlek är kärlek, nothing less, nothing moore!! I rest my case.

Kul att det luktade rutten kyckling i hela lägenheten när jag kom hem. Och att jag haffade absolut sista park-platsen, fast där log ödet mot mig lite denna piss-dag.

Nu ska jag äta o sova.

Imorrn e det jobb och sen fest såklart, dock i nyktert tillstånd för jag ska köra (och jag e fortfarande så osugen på att dricka). Det är Maries Daniel som fyller år.  Jag ska nog dra dit direkt efter jobbet, det e ju i rågsved så det är ju en bit lixom.

Dilemma 1: Hur mkt fyller daniel, jag har ingen aning??!! Han är tidlös, men jag tror fan det e typ runt mitten av 30....
Dilemma 2: Ska jag köpa nått, o isåfall vad??
Dilemma 3: Vad ska jag ha på mig? Allt ser ut som ankbajs i min garderob, det e iaf inte vinterlämpligt!

Nu ska jag imundiga en risifrutti (just det micke, jag har löst det dilemmat som jag har bollat fram o tillbaka med dig, om jag skulle tycka om det eller ej) Resultat: I like. Jag åt första för ca 3 veckor sen, sen dess har jag nog proppat i mig ett 30-tal  he he. Men namnet  låter fan inte så gott!!

Ha ha, nu kom jag i fest-i-rågsved anda!!