Miriam

Det finns det verkligen fullt av i denna stad, inte så konstigt men fan svenskar e så tillknäppta o kalla av sig, jävla mesar o alltför traditionella, man ska inte visa för mycket....av nått. Varken glädje eller ilska eller sorg. Det blev ett jävla liv när dom sände Englas begravning på teve, who the fuck cares, e det nått fult med en begravning, vad e det som e så tabu med det lixom????

Igår kände jag på denna banan-stilen. Det kommer en man på tunnelbanan som såg lite sliten ut, bärandes på en kassa, inte stökig inte otrevlig, inte ens full eller illaluktande, men man såg uppgivhet o sorg i ögonen o desperation o skam i rösten. Så ställer han sig inför en lite bit av vagnen o tigger 40 kr till nån avgift till ett härbärge lr nått, o om inte det funkade skulle han iaf ha mat för kvällen. Jag står upp typ bakom honom. Han förklarar länge o jamenar det måste kännas så skämmigt att stå där. Han har hamnat fel o gjort fel val i livet men varför är vi så motvilliga att hjälpa andra???
När alla sitter o tittar på sina skor så sliter jag "fattig student som har typ 50 kr att leva på kvar" fram en 20-lapp o ger honom den, nu i efterhand önska jag att jag gett mer, men så kan man ju alltid tänka. OK, då vet jag om jag blir hemlös, i detta land hjälper vi inte varann, så jävla svennigt =(.

När man va liten så sa folk att man inte skulle ge pengar för "då kan dom köpa knark för pengarna" men jag undrar vilken typ av heroin man kan köpa för 20 kr???


//