Miriam

...eller packa, skit samma, I dont really care för jag är så osugen på allt detta stök. Jag har ju tidigare lidit av diverse tvångstankar och allt detta stök, med mina saker som liggar i en röra är väldigt upprörande för mitt tvångstanks-jag. Om jag inte kan kontrolllera mig själv eller mitt liv så kontrollerar jag saker eller städning eller u name it. Men det går bättre än väntat. Helena o jill va här nu ikväll o packade lite i köket. Imorrn ska vi hämta nycklar till lägenheten, yaaayyy.

Jag undrar varför folk ska hålla på o hålla skenet uppe i sina bloggar? Klart jag vet att alla inte har så dåliga dagar som jag men det känns som att det inte är nån tävling om vem som har bäst o stabilast liv. Be yourself. O andra sidan har jag nästan varit klumpigt öppen med alla dessa neuroser och grejjer jag har för mig. Jag hoppas inte min blivande man läser detta för då är det väl kört ha ha, psyko lixom.

Jag blev inspirerad samt irriterad över en annan blogg som kom ut i ljuset. Att ens ångest kan vara en annans tröst. Måste va livets ironi. Samtidigt ska man vara ärlig och att fler vet om saker man tror man dolt så väl. Jag läser folk, då läser folk mig, jag tror dom inte vet, men samtidigt vet jag. Alla har inte intresse av andra människor. Det har jag. Jag vill inte vara den egocentriska personen som bara ser mitt eget intresse.  Och jag tycker dessutom att man ska acceptera folk precis som dom är, försök inte ändra eller tvinga dom till nått, försöka att inte leva så strikt och allvarligt, acceptera andras egenheter. En vänskap är precis som ett ledarskap, du måste förtjäna det och aldrig ta det för givet.

Min roomie är i norge, lägenheten blev plötsligt lite ångestfylld bland alla kartonger.....

later