Miriam

När man jobbar på helgen så känns den inte så speciell, det är som vilken annan dag som helst. Jag hatar inte nödvändigtvis det faktumet. När jag jobbade mycket på donken, så tyckte jag det var jobbigt. Javisst i det anseendet att man kanske inte kan gå och kroga på samma sätt, men wtf jag går ju ändå ut vid tolv, det är ju inget folk ute om man drar ut tidigare, får hoppa förfesten bara, men den är inte heller riktigt min melodi, ibland är förfesten roligare, ibland hinner man bli för full och trött för att orka släpa sitt sorry-ass in till stan. Nu när jag jobbat 4 år på ett mån-fre, 7-16 så känns det helt ok att jobba oregelbundet.

Emelies granne har varit cp igen. Historien är lång och invecklad, går tillbaka ända till när jag och Danne bodde där. Han bor i lägenheten under, han snackar mest engelska men är nån öststatare av nått slag. Han blir cp när han dricker, hans fru lämnade honom (förståeligt). Det började med att jag var hemma själv en kväll. Det ringer på dörren och där står han, jag blev lite förvånad, ingen ringer på någonsin lixom, alla är anonyma i lilla lägenhetskomplexet i Norrviken. Han börjar babbla hit och dit, och sen börjar han fråga om jag är gift och grejer, jag får kalla kårar längs ryggraden, drar upp dörren och slinker in, skitskraj. Som tur var hade jag båda hundarna på den tiden så dom hade ju slaktat honom om han hade kommit in. Sen ringer han på av och till hela kvällen. Jag ringer Danne som varit på match och ber honom komma hem. Sen är snubben råstökig och håller på och tramsa med Danne när vi står på våra balkonger. Vi vill inte va kvar. Tar vårt pick och pack och drar mitt i natten och är inte hemma på en vecka. Han kan ju vilket psyko som helst som typ övar prickskytt från balkongen när vi ska till Ica lr nått. Sen lugnar det ner sig. Men sen kommer lapparna, ömsom anklagande ömsom ångerfull, tjatar om samma grejer. Kommer fram till oss när vi är ute med hundarna och ber om ursäkt. Sen flyttar Em och M in i samma lägenhet för ca 6 månader sen. Och då är det lappar och trakasserier deluxe. Han har säkert lämnat 50 lappar, ringer på, knackar på, ringer sollentunahem och klagar på att grannarna mobbar honom, what?? Em och M håller jävligt låg profil jämt, spelar aldrig hög musik sent på natten, är väldigt lugna och bra grannar, ingen annan har klagat på dom. Och ingen annan i huset har heller blivit trakasserade som dom. Ibland tror jag inte han fattar att det inte är samma tjej som bor där nu, jävla cp. Han säger att han jobbar natt, men han är alltid hemma då. Dom har konfronterat honom, anmält honom, sollentunahem gör ingenting. En gång i början så hade han stått innanför loftgångsdörren och bara stått och tittat på em när hon kom från tvättstugan, hon ringde och var väldigt skärrad och rädd, hon var dessutom ensam hemma. Hon har flippat på honom en gång och fått honom att gråta men han fortsätter ändå. Fast nu vet vi ju att han inte är jättefarlig, men inte fan vill man bo kvar. Tycker synd om dom som ska bo där, hoppas det är nån kampsportsmästare lr nått. Vi ska kopiera upp varenda jävla lapp han har skickat och trycka tillbaka dem i hans brevlåda. Ja serru när jag är där tor-sön och packar och flyttar ska han få se på fan det lilla aset. Jag har inga skrupler när det gäller att hämnas det som Em gått igenom. Häromdan hade dom fått en blomma och En öl!!!!! som försoningspresent, dom åkte ner i hans brevlåda idag då han har hållt på igen. Så flytta inte till Stinsgränd 8  i Norrviken, så ni vet. Han heter Mankowski, jag skäms inte för att outa honom, egentligen ska man samla ihop ett gäng och ringa på, men men. Och s.hem kan inte göra nått, om han får hålla på så får vi. Han har dessutom förstört lägenheten med Ciggrök och parketten är sönderrepad, ett riktigt lodarhem, att han inte blir kickad kan man ju undra??.

Så det var det.

Imorrn ska jag jobba, denna vecka kommer bli fullt upp.

//